Kafka, Flickan och Dockan
– som längtade bort
Kafka, Flickan och Dockan är en poetisk barnteaterföreställning inspirerad av en episod ur Franz Kafkas liv. Genom mötet mellan Kafka, en flicka och hennes försvunna docka, gestaltas berättandets läkande kraft. Med dockspel, musik och skuggspel utforskas hur fantasi kan förvandla ilska och sorg till tröst och väcka hopp och förtröstan.
Berlin 1923: Franz Kafka promenerar i en park tillsammans med sin käresta Dora Diamant. Där möter han en liten flicka som gråter över sin försvunna docka. Kafka stannar och lyssnar. Sedan berättar han något oväntat: dockan är inte borta. Hon har rest iväg – och Kafka har fått ett brev från henne.
Under de följande dagarna skriver Kafka brev i dockans namn och möter flickan i parken för att läsa dem för henne. I breven berättar Dockan om sin längtan ut i världen, om dråpliga möten, strapatser och äventyr. Berättelserna får liv och det som först framstod som ett oförklarligt försvinnande får en annan mening.
Här möts verklighet och fantasi i en handling av medkänsla: Kafka ger röst åt Dockan som försvunnit men ändå fortsätter att tala. Breven hjälper Flickan att förvandla sin sorg och besvikelse till en berättelse om tröst, avsked, förändring och vägar att gå vidare.
”Allt du älskar kommer du så småningom att förlora, men i slutändan kommer kärleken tillbaka i en annan form.”
Franz Kafka
Manus: Annika Arnell.
Regi: Ika Nord
Medverkande: Annika Arnell, Håkan Jelk
Musik: David Tallroth
Dockor & scenbild: Annika Arnell
Ljus & scenbild: Håkan Jelk
Lärling: Emma Kellström
