Kafka, flickan och dockan som längtade bort

Kommande föreställning för unga.
Premiär prel feb/mars 2026.
Av och med Annika Arnell och Håkan Jelk

Inledning

”Kafka, flickan och dockan som längtade bort” är en barnteaterföreställning som bygger på verkliga händelser ur Franz Kafkas liv, återberättade av hans sista kärlek, Dora Diamant. Föreställningen riktar sig till barn i åldern 6-12 år och är avsedd att turnera i skolor, på mindre teaterscener, samt som familjeföreställning på andra kulturella platser som museer och folkets hus. Vi har även pågående samtal om turnéer i bland annat Åland och Ålands skärgård samt samt skärgårdsområden i Stockholm och Sverige. Målet är att skapa en visuellt vacker och trösterik föreställning som berör och inspirerar, med ett starkt fokus på fantasi och berättandets läkande kraft.

Bakgrund och Tematik

En docka ramlar i golvet – ur huvudet faller en handskriven lapp. Handstilen är Franz Kafkas.

Flickan läser vad som står:  ”Allt du älskar kommer du så småningom att förlora, men i slutändan kommer kärleken tillbaka i en annan form” (“Everything you love, you will eventually lose, but in the end, love will return in a different form”)

Så börjar en berättelse om en flicka, en docka och Franz Kafka. 

En berättelse som bygger på verkliga händelser i Franz Kafkas liv. En saga som rymmer förlust, sorg och förtvivlan men som genom berättelserna ljusnar av tröst, hopp och nyfikenhet. I sagan finns en skimrande fantasi och berättandet som en tröstande läkande kraft. Istället för att låta sorg, förlust och övergivenhet förmörka flickans sinne öppnar Kafka en hoppfull väg mot tröst och förändring genom att ge röst åt den älskade dockan som gav sig iväg. 

Föreställningen utspelar sig i en park i Berlin 1923. Där promenerar Franz Kafka med sin käresta Dora Diamant. Några månader senare skall Franz Kafka dö genom sin stegrande tuberkulos. Men det vet ingen ännu. Mitt i parken, vid en bänk möter de en förtvivlad flicka. Hon har förlorat sin älskade docka och kan inte återfinna den. Franz K stannar till och lyssnar på henne. Så berättar han att han just fått ett brev och märkligt nog är Dockan avsändare. Något tröstad men fortfarande tveksam insisterade flickan på att få se brevet. Han hämtar det och börjar läsa… För att trösta flickan och väcka nytt hopp börjar han att skriva dagliga brev från dockan. Flickan och Franz K möts vid den gröna bänken där han läser upp breven. I breven berättar Dockan om sin längtan ut i världen. Hon berättar om vad hon ser, upplever och känner. Hon berättar även om hemlängtan, uppbrott och sorg likväl som nya möten och vyer. Breven får liv och vi får följa med på Dockans resa genom bilder, skuggspel och dockspel. Förmodligen får även Kafka själv tröst i de tankar han förmedlar genom dockan till flickan.

Berättelsen är en skimrande fantasi som utforskar hur berättandet kan fungera som en läkande kraft. Genom Kafkas ord och de brev han skrev, omvandlas flickans sorg till hopp och nyfikenhet. Dockans resor och upplevelser blir en spegling av de förändringar som är oundvikliga i livet, och som vi alla måste lära oss att acceptera.

Fördjupning i Kafkas Berättelse

Breven från dockan, som nu är förlorade bland Kafkas manuskript, är djupt symboliska. De visar på Kafkas förmåga att skapa en berättelse som respekterar barnets känslor och behov, samtidigt som den erbjuder en djupare reflektion över förlust, förändring och den mänskliga upplevelsen av sorg, längtan efter samhörighet och meningsfullhet. Allas vår längtan efter kärlek och beständighet i en förgänglig värld – oavsett ålder. Kafkas djupa engagemang med att formulera dessa brev  – lika noggrant som med hans egna berättelser – ger en inblick i hans personliga strävan att förena behov av att balansera isolering med närhet. Under denna period av sitt liv är Franz Kafka själv döende, blott 40 år gammal. Livet rinner obönhörligen ur honom orsakat av tuberkulos. Breven som tröstar och ger liv åt nya liv i form av Dockans berättelser kan vara en läkande tröst även för honom själv. Han delar med sina brev med sig av den tröst vi alla kan behöva. Han skapar en röst för Dockan, en röst som speglar både barnets och Kafkas egna känslor av förlust och längtan och hopp om kärlek.

I vår berättelse vill vi lyfta dockans roll och relationerna mellan Flickan – Dockan och brevskrivaren Kafka. Vill vill lyfta sagans inneboende läkande kraft. Vi vill väcka hoppet om att det goda du gör och ger  kommer tillbaka – i någon form. 

Bakgrund: 

Bland de efterlämnade manuskripten av Franz Kafka finns några utkast på brev från en docka, skrivna till en okänd flicka. Bakgrunden är denna: 
Dora Diamant berättade efter Kafkas död denna historia för Kafkas förläggare, Max Brod. Hon betonade den möda och med det allvar Franz Kafka bemödade sig om att skriva breven från Dockan. Dockan som reser för att uppleva platser, relationer, händelser som förmedlas i breven. Kafka ger röst åt Dockan, för att svara på barnets behov och känsla av förlust och övergivenhet. Han ger både barnet och oss en berättelse som lindrar hennes sorg och öppnar dörrar för hopp och förtröstan. 

Sceniskt Språk och Koncept

Dockans resor liknar drömsekvenser som väcks till liv av Kafkas brev. Flickan får vingar för sin fantasi och ser resorna utspelas framför sig. I drömmarna och visionerna skapar hon de bilder hon själv behöver – hon kan använda berättelserna i ett självläkande syfte. Föreställningen kommer att utformas som en visuell resa där dockteater kombineras med  bilder och fotografier för att skapa en mångfacetterad scenbild. Vi kommer att bygga en enkel men föränderlig scen, anpassad för turné. Scenografin ska vara både visuellt slående och lätt att transportera, vilket gör det möjligt att framföra föreställningen i olika typer av scener och miljöer.

Form:
Vi kommer att använda oss av dockor, skådespel, fotomontage, bildmontage, berättande och musik. Tillsammans kommer vi att använda bilder från olika biotoper och delar av världen för att visualisera dockans resor och upplevelser. I scenbilden kommer vi arbeta med att ta fram drömlika sekvenser som skildrar dockans resor. Hur skulle en docka se på världen?

Vi undersöker blandteknik: målat och tecknat material blandat med fotografiska närbilder, mikroperspektiv och eventuellt filmade sekvenser. 

Projektet kommer också att undersöka hur Kafkas surrealistiska fantasivärld kan förmedlas genom sceniskt bildspråk som är tilltalande för alla åldrar.. 

Genom att kombinera dockor, skuggspel, skådespeleri, musik och visuella effekter strävar vi efter att skapa en föreställning som både engagerar och inspirerar barn och vuxna. Vi hoppas kunna väcka frågeställningar om ensamhet, tröst och hopp. Vi önskar påminna och leken och fantasins förmåga att få oss att växla mörker mot ljus – övergivenhet till tröst. 

Konstnärligt team

Vi medverkande har en gemensam passion för att skapa högkvalitativ och angelägen scenkonst för barn och unga. Skapa levande och engagerande världar som fångar barns fantasi och inlevelseförmåga. Scenbilder och dockor kan förstärka berättelser och metaforer. Vår strävan är att skapa scenkonst med existentiell grund som roar, inspirerar, väcker eftertanke och öppnar samtal.

Vår gemensamma drivkraft är att utforska och förstå världen – både den inre och den yttre –  tillsammans med publiken. Vi strävar efter att skapa en plattform där vi och vår publik kan mötas i ett gemensamt utforskande av existentiella frågor, och genom att använda fantasi och lekfullhet vill vi främja utvecklingen av empati och kreativt tänkande hos unga.

Genom att kombinera dockteater, scenografi, fotografi och film skapar vi berättelser som överbryggar språkbarriärer och kulturella gränser. Vi värnar om barnets perspektiv och använder våra verktyg för att skapa uttryck som når bortom det realistiska, in i det magiska och surrealistiska.

Annika Arnell är en mångsidig konstnär med djupgående erfarenhet inom flera olika konstnärliga uttryck. Som dockmakare, dockspelare och scenograf har hon utvecklat en förmåga att skapa levande och engagerande världar som fångar barns fantasi och inlevelseförmåga. Annika har under sitt yrkesliv  arbetat med allt från små, intima föreställningar till större produktioner, alltid med en omsorg om detaljer som gör varje produktion speciell. Hennes verk präglas av en stark känsla för hur visuella element kan samspela med berättelsen för att skapa en helhetsupplevelse som berör alla åldrar. Annika har även en djup förståelse för hur scenografi kan användas för att förstärka narrativa teman, och hon har en förmåga att skapa scenbilder som är både visuellt slående och funktionella för olika spelplatser. Genom sitt arbete strävar hon efter att lyfta fram de existentiella frågor som både barn och vuxna kan relatera till, och hon är engagerad i att skapa konst som inte bara underhåller, utan också inspirerar och väcker eftertanke.

Håkan Jelk är en mångfacetterad konstnär med lång erfarenhet av att skapa scenografier för dansföreställningar, där han har arbetat med scenografiska miljöer, objekt och videoprojektioner för både barn och vuxna. Han är också en erfaren fotograf och filmare som specialiserar sig på att dokumentera scenkonst. Håkan har även utvecklat föreställningskoncept och haft egna utställningar på gallerier och museer. Hans arbete präglas av en stark visuell känsla och en förmåga att skapa stämningar som går bortom det uppenbara, och som talar till djupare skikt av upplevelsen.

Produktion och Arbetsprocess

Berättelsens förarbetet inleddes med en residensperiod på Kökar Kultur i Ålands östra skärgård under 2 veckor i september 2024. Under denna period utvecklade vi ett första grovmanus, skapade bildmanus och skisser för dockor och scenografi. Residenset gav en inspirerande miljö som fokuserat konstnärligt arbete och lade grunden för den slutgiltiga föreställningen. Vi inledde även samtal med kulturverksamma personer på Kökar. För att finansiera detta förberedande arbete har Annika Arnell (Arnell Scenkonst) erhållit stöd från Helge Ax:Johnsons stiftelse. På Kökar har vi utforskat och utveckla de konstnärliga uttrycken och inlett kontakt inför det framtida samarbetet med Kökar Kultur, skolverksamhet på Kökar och Ålands Östra skärgård. Vi för även samtal om samarbete med NIPÅ och Teaterföreningen i Mariehamn, Teaterföreningen i Mariehamn med flera.